14 juni 2012

Årets andra "perfect game"!

Jag har tidigare berättat om Philip Humbers framgång för knappt två månader sen här. Tidigt i morse svensk tid var det Matt Cains tur. Vi fick bara ett perfect game 2000-2008, men sen ett 2009, två 2010 och nu minst två 2012. Skulle det bli ännu ett senare i år så är det första gången tre perfect games inträffar under samma år.

Men nu handlar detta om Matt Cain. Matt är 27 år och spelar i San Francisco Giants. Han har spelat där hela sin karriär och ingick i det lag som vann World Series 2010 samt tog ut till All-Star-laget både 2009 och 2011. Giants har aldrig fått något perfect game förut, trots att man existerat i snart 130 år (detta är 55 säsongen i San Francisco, tidigare New York) så gissa att detta är stort på hemmaplan eftersom han lyckades med bedriften på vackert belägna AT&T Park.

Det var två intressanta rekord som slogs i den här matchen. Dels var det den största vinsten i ett perfect game (10-0) och dels kastade Matt Cain hela 125 gånger, flest i historien i ett perfect game. Ska man jämföra olika pichers som lyckats med denna bedrift så är Cain knappast en Sandi Koufax när det gäller pitcherkvalitet men han är å andra sidan inte heller lika "dålig" som Philip Humber. Cain har alltså skrivit in sig i historieböckerna men kommer sannolikt mest kommas ihåg av Giants fans som den förste i klubben med en av de svåraste bedrifterna.

SvD, AB, ABGP

8 juni 2012

Astros gör mig glad

När jag för snart 11 år sedan bestämde mig för att bli White Sox-supporter kunde jag nästan inget om baseboll. Jag kände till Babe Ruth och Micky Mantle, inget mer. Att det blev White Sox var en slump, jag ville hålla på ett lag och visste att det fanns lag som hette Yankees samt att det fanns två med det annorlunda namnet "Sox". Det blev vita strumpor och sen brydde jag mig inte mer.

Våren 2005 flyttade jag till ny lägenhet och fick en kanal med baseboll. Jag tittade på baseboll hela säsongen, och laget jag valt fyra år tidigare vann World Series för första gången på 88 år. Det var häftigt, men jag minns inget av slutspelet. Jag kunde fortfarande inte namnet på en enda spelare i White Sox och jag förstod fortfarande inte hälften av reglerna.

Idag är det annorlunda, men när nu White Sox spelar mot Houston Astros i helgen så är det första gången man möts i Chicago sen World Series 2005. Det är en häftig känsla, White Sox spelar stundom fantastisk baseboll i år och jag börjar försiktigt(!) andas playoff. Idag är baseboll en stor del av mitt liv, på ett helt otroligt sätt. Jag ska berätta mer om vad detta innebär framöver.